Likadana tankar

Jag blev lite full i skratt i morse när jag läste morgontidningen. Det var en intervju med en lokal konstnär, Jonas Kjellgren, och han hade följande kommentar om sitt arbete: "Jag är inspirerad ibland och tycker att allt bara blir kattskit ibland." Då är vi två (se gårdagens inlägg).

Vissa dagar går allt fel

Övermålad tavla på staffliet

Vissa dagar borde man inte kliva ur sängen. I går var en sådan dag. Jag vaknade glad i hågen och tänkte att jag skulle hinna med så mycket. Både Peter och jag var lediga och han hade lovat att passa barnen så jag kunde måla. Visserligen slutförde jag en tavla som jag påbörjat men sedan gick allt fel. Jag målade över och om ett antal gånger och gjorde av med mycket färg men ändå blev det bara kattskit av alltihop. Till råga på allt så upptäckte jag att jag skrivit fel slutdatum på vernissagekorten. Och jag som tyckte att jag dubbelkollade allt. Jag skyller på stress. Det har varit lite mycket på sistone. Idag är allt lite bättre. Galleriet tar emot vernissagekorten i alla fall (tack för det!) och jag har struntat i konsten. Istället har jag ägnat mig åt att måla trädgårdsmöblerna ute i solskenet. De blir ljusgråa. Samma nyans som våra fönster. Under tiden jag målade snurrade tankarna i huvudet och nu har jag flera idéer som jag vill genomföra på målarduken. Ibland behövs det en paus.

Skära, skära, skära...

Alldeles färska vernissagekort

Förra veckan mailade jag ett tryckeri, Gävle Offset, och skickade med en bild på mitt vernissagekort. Igår ringde de och meddelade att korten var färdiga. Det gick snabbt och smidigt. Dessutom gick det snabbt att få hem dem, eftersom pappa var så snäll och hämtade dem när han åkte från jobbet. Jag var lite nervös när jag plockade fram dem ur omslagspappret, men det hade jag inte behövt vara. De blev riktigt fina och färgerna stämmer väl överens med den verkliga målningen. Korten levererades i stora ark med fyra kort tryckta på varje. För att spara några kronor skar jag itu dem själv och hade därför lånat hem en skärmaskin från skolan. Det tog lite tid och tack vare en konstig arbetsställning värker min rygg en aning just nu men det kan det vara värt. Nu ska jag bara skicka iväg några till galleriet och några till vänner och bekanta.

Väggmålning

Väggmålning på döttrarnas förskola

Våra döttrar spenderar sina dagar på Bergatrollen, en kooperativ förskola som ligger alldeles i närheten av vårt hus. Varje år har vi två jobbardagar där vi föräldrar hjälper till och fixar olika saker. Den senaste gången skulle ett av rummen göras i ordning, och det föll på min lott att måla en fondvägg. Det kändes bra mycket roligare än att slänga sopor så jag nappade direkt.

Arbetet påbörjades för drygt en vecka sedan men sedan har jag inte haft tid att slutföra det. Den här helgen har jag långledigt så då borde jag hinna färdigt. Här ovanför syns hur väggen ser ut nu. Den är halvfärdig. Det som är kvar är detaljerna. Jag har tänkt måla dit lite djur och blommor och sedan lacka hela väggen så att den blir lite tåligare. Jag gissar att det är en fördel om väggen går att torka av när små kladdiga fingrar ska känna på den.

Här nedanför syns en bild på hur väggen såg ut innan jag satte penseln i burken. Visst är Nalle Puh och Nasse gulliga men de hade tappat en hel del färg och blivit kladdiga i konturerna. Det var dags för något nytt.

Så här såg väggen ut förut

Flyttat...

Del av "Syns jag nu?"

Den här lilla pojken flyttade hemifrån igår. Min svägerska Lotta hade fyrtioårskalas och hade önskat sig honom. Han påminner lite om hennes busunge Sixten.

Inspirerad av musik

När jag målar lyssnar jag alltid på musik. Ofta är det samma cd som går om och om igen tills jag har tröttnat och byter till en annan. Den senaste tiden har det varit Frida Hyvönens Silence is wild som har legat i cd-spelaren. Jag ÄLSKAR den och jag älskar särskilt mycket att måla till den. Ikväll ska jag få lite live inspiration eftersom Peter och jag ska gå på konsert med just Frida. Jag är lycklig!

Lugn igen

Del av pågående arbete

Det har varit svårt att hitta tid för måleriet på sistone. Jag har haft mycket att göra både på jobbet och här hemma, och det började kännas smått kaosartat i min hjärna. Tills idag. Min målardag. Äntligen en torsdag utan sjuka barn hemma eller andra inplanerade saker som måste göras. Igår kväll trodde jag inte att jag skulle få någon ro att måla, eftersom min stressnivå är så hög för tillfället, men det gick över förväntan. När barnen väl var skjutsade till skola och dagis satte jag på stereon med min favoritmusik, Frida Hyvönen, och plockade fram färgerna. Borta var tankarna på allt jag borde göra här hemma, och allt jag måste göra inför morgondagens lektioner. Nu sitter jag här med färgfläckar på fingrarna och en nästan färdig tavla, som jag tror kommer att bli riktigt bra, och känner mig lugn. Trots att tvätten och disken svämmar över och rättningshögarna fortfarande är lika höga som förut. Det ordnar sig. Nu mår jag bra.