Lekfullt

Morgonmänniskor II, 2009, akvarell, 15x15 cm

Det finns så många inspirerande bloggar att läsa. Den ena leder vidare till den andra och så har man tillbringat alldeles för lång tid vid datorn. För det mesta brukar jag bara klicka runt och titta på bilder av målningar som tilltalar mig men vissa bloggar läser jag också. Jag tycker mest om att läsa om själva skapandet, hur en bild blir till, tankarna bakom eller tankar om den kreativa processen i allmänhet.

Så här i början på det nya året är det många som startar olika projekt för att få igång kreativiteten och det hade ju också jag tänkt göra. Inspirerad av bland annat den här bloggen har jag tänkt göra något kreativt varje dag i Januari. Månadstemat där är "play" och det har jag tagit fasta på i dagens (och gårdagens) bild. Jag har låtit färgerna leka utan att bestämma alltför mycket och sedan ristat en snabb teckning i den våta färgen. Motivet kommer såklart från morgontidningen. Avsikten med dessa dagliga övningar är inte att göra färdiga målningar. Resultatet är inte det viktiga. Det viktiga är just att leka.

Ett nytt år

Morgonmänniskor I, 2009, akvarell, 15x15 cm

Nyårsaftonen tillbringades inte i galaklänning med champagne och fyrverkerier utan i sängen med en sjuk Greta som inte ville vara ensam. Det blev alltså inga högtidliga nyårslöften vid tolvslaget men jag hade gott om tid att fundera över vad jag vill uppnå under 2009. Framförallt handlar det om att VÅGA. Jag har skrivit om det förut och tycker att jag har kommit en bit på väg under året som gått, men det är så lätt att falla tillbaka i gamla tankemönster. Jag vill inte begränsa mig själv genom att fundera över vad andra tycker och tänker om det jag gör.

Sedan jag började jobba i höstas (efter tre års föräldraledighet) har det inte blivit så mycket målat. Den här terminen ska Peter också börja jobba och alla barn ska iväg på förskola och skola, men jag har ändå förhoppningar om att måla lite mer än tidigare. Planen är att jag ska måla en förmiddag i veckan och därmed kunna ägna mig mer åt familjen på kvällarna. Vi får se hur det går!

För att komma igång med kreativiteten igen har jag också bestämt mig för att måla minst femton minuter varje dag i Januari. Det hinner jag när barnen har somnat, istället för att sitta i TV-soffan. Dagens bild tog inte mer än tio minuter att göra och är som vanligt tagen ur morgontidningen.

Sammanfattning av året som gått

Testbild med bokstavsstämplar

Jag läste ett så bra inlägg idag på iHannas blogg. Det handlade om att sammanfatta året som gått. Att se vad man verkligen gjort, fundera över det och planera för det nya året. Vad har jag uppnått i år och vad vill jag uppnå nästa år? Det är så lätt att känna sig misslyckad. Alla idéer som inte blev genomförda, alla tavlor som inte blev färdiga, alla drömmar som flög iväg innan de blev verklighet...

När jag nu ser tillbaka på mina inlägg inser jag att jag faktiskt har gjort en hel del. Jag startade bloggen i mars och har skrivit 57 inlägg under året. Syftet var att komma igång med min kreativitet och det måste jag säga att jag har lyckats med. Visserligen har jag inte gjort mycket annat än att måla men man kan inte hinna allt. Sedan Mars månad har jag i alla fall målat 43 tavlor, i akvarell, olja och akryl, och av dem har jag sålt 20 stycken. Jag har gått en keramikkurs, köpt en drejskiva (som jag inte har provat!), påbörjat ett illustrationsprojekt och haft en "miniutställning". Det är mer än jag någonsin kunnat drömma om för ett år sedan. 2008 har varit ett bra år. Undrar hur 2009 blir?

Snart jul

Det börjar närma sig julafton och jag är långt ifrån färdig med julklappar, matlagning och städning. Ingen större stress dock. Jag hinner. De senaste veckorna har varit hektiska med betygssättning, sjuka barn och lite sömn. Det har inte blivit någon tid över för att måla. Men nu... Visserligen brukar det vara en hel del annat som ska hinnas med under jullovet, men jag längtar efter att få stänga in mig i målarrummet. Och dessutom måste jag! Jag har en utställning bokad i juni och jag anar redan nu att det kommer att bli tunt med måleriet under vårterminen. Sonia ska skolas in på dagis och Peter ska börja jobba igen. Jag har tänkt måla en dag i veckan, men bara om det fungerar med barnen på dagis. Måleriet ska vara roligt - för barnen också! "Miniutställningen" i Handelsbankens fönster, som jag skrev om i förra inlägget, har gått bra. Jag har fått en hel del positiv respons och har sålt en av tavlorna: "Så liten". I veckan sålde jag ännu en här hemifrån så nu finns det knappt några tavlor kvar. Ännu ett skäl att måla mer alltså. Men först julafton!

Att visa upp sig

Lagom till julskyltningen ska jag hänga några av mina tavlor i Handelsbankens skyltfönster i Sandviken. Min svägerska har jobbat där tidigare och undrade om jag var intresserad av att visa upp det jag gjort. Först tvekade jag lite. Det känns lite underligt att visa bilderna på en sådan offentligt plats. Att visa upp dem här på bloggen är en helt annan sak. De som söker sig hit väljer det själv, men ett skyltfönster mitt i stan kan man inte missa... Vem tror jag att jag är? Tänk om folk tycker att jag är urusel! Det var mina första tankar. Sedan tänkte jag om. Vad spelar det för roll om någon tycker att jag är urusel? Ska jag låta det hindra mig från att göra det jag vill? Jag har kul när jag målar och det är huvudsaken. Om någon sedan tycker om tavlorna och vill köpa så är det också kul, men det är inte ett måste. Jag gör det jag mår bra av - sedan får folk tycka vad de vill!

Musik och bild

"På väg", 2008, akryl på duk, ca 100x100 cm

Jag satt i bilen på väg till jobbet häromdagen och lyssnade på en skiva av Marit Bergman. Den senaste tiden har jag blivit mer uppmärksam på ord; låttexter som jag tidigare har sjungit med i men inte riktigt lyssnat på får nu en helt annan betydelse. Kanske har orden påverkat mig på ett omedvetet sätt tidigare för i en av hennes låtar hittade jag precis det jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Att det är lätt att känna sig liten när man tänker på alla andra människor som lever sina liv med sina egna passioner och problem utan att känna till varandra:

"...the cars they drove along

one by one in endless lines

transporting papers, pills and children back and forth

from south to north

a caravan of separate lives

and then I felt how small we are..."

(Marit Bergman, Alone together)

"A caravan of separate lives" är ett passande samlingsnamn för det jag är intresserad av att måla just nu. Jag fortsätter att inspireras av morgontidningsbilderna. Alla dessa separata liv, som har hamnat i tidningen av olika anledningar, får nytt liv i min fantasi.

Dagens bild är en bibliotekarie med författardrömmar. Hon såg lite drömmande, men samtidigt nöjd ut. Jag tänker mig att hon är på väg någonstans, kanske på riktigt eller bara i drömmen. Från början fanns det en väska med på bilden men den tog jag bort och målade dit några folkloristiska blomrankor istället. Fråga mig inte varför - vissa saker bara händer!

Att berätta historier

"Så liten", 2008, akryl på duk, 50x50 cm

Jag tycker om att hitta på historier. Ofta fantiserar jag om människor jag ser på bilder, tavlor eller i verkligheten. Jag undrar vilka de är och hur deras verklighet ser ut. Det fascinerar mig att liv pågår överallt, hela tiden. Varje människas värld är lika verklig som min, och jag är bara delaktig i ett fåtal av dem. Det får mig att känna mig liten, vilket inte behöver vara en negativ känsla. Det betyder att mina problem också blir mindre. Saker jag irriterar mig på är egentligen totalt oviktiga i det stora hela. Det är ganska skönt att tänka så, tycker jag.

Den här bilden är en historia. Jag har plockat pojken från morgontidningen och satt in honom i ett helt nytt sammanhang. Samtidigt som jag målade lyssnade jag på Hansson de Wolf United, en gammal skiva som mina föräldar spelade när jag var liten. Särskilt en textrad fastnade i mitt huvud: "Jag kände mig så liten, rädd och svag", och titeln på tavlan har jag tagit därifrån. Jag tycker dock inte att pojken ser så rädd och svag ut. Snarare ser han lite nöjd ut där han sitter på den alldeles för stora stolen.

SÅLD!