Jag städar och bygger om!

Det är elva år sedan jag startade den här bloggen och sju år sedan huldas byrålåda blev mitt firmanamn. Då visste jag inte riktigt vad jag skulle satsa på och var jag skulle hamna med allt mitt skapande. Jag ville göra allt på en gång och målandet var en möjlighet bland många andra i byrålådan.

Idag vet jag att det är måleriet som är viktigast för mig, och därför har namnet huldas byrålåda blivit lite överflödigt. Som konstnär använder jag självklart mitt eget namn och det känns som om det är dags att samla alla mina sidor (instagram, facebook, webbutik och hemsida) under samma namn. Det här blir därför det sista inlägget på den här bloggen. I fortsättningen kommer jag istället att skriva på min konstsida som jag haft länge, men som uppdaterats sorgligt sällan. Inläggen kommer att fortsätta i samma stil, men inramningen ser annorlunda ut och namnet är ett annat:

www.elinfolkesson.com

Välkommen dit!

Huldas byrålåda får naturligtvis ligga kvar som den är. Som ett arkiv över allt jag gjort under de här elva åren. Det vill jag inte bli av med.

Året som gått

Hela familjen i en den årliga julselfien

2018 har varit ett ganska turbulent år både på jobbet och privat. Mycket roligt har hänt men det har också varit en hel del svåra tillfällen och jobbiga beslut. Den senaste tiden har det dock lugnat ner sig lite och allt börjar falla på plats.

I november fyllde jag fyrtiofem år. Om jag har tur betyder det att jag befinner mig mitt i livet. Jag känner mig både ung och gammal beroende på vem jag jämför mig med, och det känns riktigt skönt. Jag tror aldrig jag har känt mig så tillfreds på någon tidigare födelsedag. I stället för att grubbla över åldrande har jag tänkt mycket på hur otroligt lyckligt lottad jag är. Jag befinner mig precis där jag vill vara i livet. Hoppas den känslan följer med in i nästa år.

Några höjdpunkter under 2018 (inte bara konstrelaterade):

Jag har skrivit en bok
På Litteraturhuset Trampolin fick vi möjligheten att skriva en bok om vårt arbete med barns läs- och språkutveckling kopplat till estetiska uttrycksformer. Skrivandet var otroligt tidskrävande och arbetsamt - men så roligt. Och resultatet blev så bra. Jag är så stolt!

Jag har bytt jobb
Trots att jag de senaste fem åren haft världens bästa jobb på Trampolin så har jag under 2018 tagit beslutet att byta arbetsplats. Det är inte så konstigt som det låter. Jag flyttar inte särskilt långt och tar dessutom med mig en hel del arbetsuppgifter från Trampolin. Flytten har varit en långdragen process som inleddes med att jag fick i uppdrag att göra en förstudie om hur en eventuell kulturgaranti för förskola och skola skulle kunna se ut i vår kommun. Då ville jag inte alls bli den person som sedan skulle ta hand om en sådan garanti, men ju längre arbetet gick desto mer intresserad blev jag.

Under senare delen av 2018 har jag arbetat 75% som kultursamordnare och 25% på Trampolin, men nu är det dags att gå över till heltid på min nya tjänst. Arbetet som kultursamordnare innebär att jag ansvarar för all kultur som förvaltningen erbjuder till barn i skola och förskola. Det kräver ett tätt samarbete med bibliotek, kulturskola, konsthall och Trampolin. Dessutom har vi vävt in litteraturprojekt som bygger på Trampolinmodellen som en röd tråd genom hela garantin. Jag får alltså behålla roliga arbetsuppgifter från Trampolin och jobba tätt ihop med mina gamla kollegor samtidigt som jag får nya spännande uppgifter och sammanhang. Bättre kan det knappast bli.

Vi har startat en bokcirkel
Jag vet inte hur länge jag och min kompis Helena har pratat om att starta en bokcirkel och nu har vi äntligen gjort det. Den kravlösa bokcirkeln Bok & Bubbel har för tillfället 25 medlemmar i en facebookgrupp och de som vill och kan träffas på restaurang fyra gånger per år för att prata om böcker vi läst. I år har vi hunnit med två träffar på temat En norrlandsresa. Vi har läst Anna Jörgensdotters Solidärer och Elin Olofssons Krokas. I vår tar vi oss an Sara Lidmans Tjärdalen och Linnea Axelssons AEdnan. Det ser jag fram emot.

Utställning på Galleri K
En utställning hann jag också med under året, trots att tiden för måleri har varit väldigt begränsad. Utställningen på Galleri K i november blev en trevlig tillställning och jag sålde flera målningar. Bilden här ovanför är från kvällen då vi hängde alla målningar. Under vernissagen glömde jag helt bort att fotografera.

Vi har köpt en hund
Sist men inte minst har vi utökat familjen med en liten Märta. I julklapp förra året fick vi ett löfte om en hund och i juni flyttade världens sötaste lilla sheltievalp hem till oss. Bästa beslutet vi tagit under året! Hon passar perfekt här hemma och vi är så kära i den lilla hårbollen.

Nästa år
Snart är det dags för ett nytt år. Jag hoppas och tror att lugnet som infunnit sig de senaste månaderna kommer att fortsätta även under 2019. Jag önskar mig ett innehållsrikt, utmanande och roligt år men utan oro och grubblerier. Det har jag fått nog av.

Två bra recensioner

Öppningshelgen av utställningen är över och jag känner mig nöjd men trött. Det har varit så mycket fokus på mig och mitt måleri under flera dagar att det nästan känns skönt att morgondagen bjuder på vardag igen. Fast de två fina recensionerna i de lokala morgontidningarna är jag fortfarande glad för.

Av någon anledning känns det ändå som om den här utställningen är någon slags milstolpe i min konstkarriär. Kanske för att jag har hållit på med måleriet på allvar i tio år och börjar känna mig lite tryggare i vad jag vill och vad jag kan. Eller så är det bara en känsla jag har idag när jag är lite hög på alla uppmärksamhet. Om några dagar kanske jag är nere på botten igen. Det återstår att se.

Märklig känsla

Jag på Galleri K innan vernissagen öppnade

Kvällen innan vernissagedagen var jag på galleriet för att lämna av några inramade konsttrycks om skulle komplettera den redan färdighängda utställningen. Dörren till galleriet stod öppen medan vi hängde tavlor och skrev om prislistan. In genom dörren kliver en äldre välklädd herre som undrade om vi hade öppet. Vi började prata och det visade sig att han visste vem jag var och att han följt min konstkarriär under en längre tid. Han hade sett mina målningar på Gästrik Konst under åren och tyckte att mitt måleri hade utvecklats och mognat. Vi hade ett kort men trevligt samtal och sedan var jag tvungen att rusa iväg för det kom en parkeringsvakt och jag hade felparkerat utanför galleriet för att lasta av.

I bilen hem tänkte jag på samtalet och hur märkligt det känns att det finns människor som är intresserade av mitt måleri och kan se hur det utvecklats över tid. Visst vet jag att det är fler som följer mig på sociala medier och att jag får positiva kommentarer om mitt måleri både där och på utställningar, men när jag verkligen tar mig tid att fundera över det så känns det ändå overkligt. För tio år sedan skulle jag inte ha vågat andas ordet konstnär i samband med mitt namn och nu står jag här och det finns människor som uppskattar det jag gör och väljer att gå och titta på mina utställningar. Och de gör det inte för att de känner mig utan för att de tycker om mina bilder. Det känns verkligen märkligt, men naturligtvis också roligt.

Idag ska jag vara på galleriet igen och tillåta mig själva att vara i min rosa konstbubbla. I morgon är det vardag igen och allt är som vanligt. Det kan vara ganska skönt det med.

Nytt konsttryck lagom till utställningen

Den tidigare målningen "Kontraster" har blivit konsttryck i fem signerade ex.

I helgen har vi haft släktkalas för våra yngsta tjejer som fyllde 11 och 13 år i måndags. Som tur är har jag en snäll familj så jag fick måla och göra färdigt inför utställningen medan maken lagade mat och tjejerna tog hand om hunden. Och jag har verkligen jobbat. Det har varit full rulle hela tiden trots att jag gjorde bort en hel del förra helgen. Men nu är allt klart och det känns fantastiskt skönt. Alla målningar är färdigfernissade och har ram, titel och upphängning. En prislista är iordningställd och jag har gjort ett nytt konsttryck av en tidigare målning. Men det bästa av allt är att jag äntligen känner mig ganska nöjd med helheten. Det blir nog bra ändå. Inte alls så spretigt som det kändes ett tag.

På onsdag är det dags för hängning och pressvisning och på lördag är det vernissage. Sedan kan jag ta det lite lugnare, åtminstone med måleriet. I stället längtar jag efter att vara utomhus, att springa och att hålla mig borta från allt vad skärmar heter. Jag ska också ta en liten paus från konsten, men inte alltför länge. Jag har redan idéer om nya målarprojekt, men det ska bli skönt att inte ha så bråttom. Även om jag vet att jag behöver deadlines för att få något gjort, så är det bra med lugna perioder däremellan. Och en lugn period är just vad jag planerar att ha framöver.

Planer för helgen

Jag sitter med en kopp kaffe och det är alldeles tyst i huset. Maken har tagit med sig de två livligaste familjemedlemmarna (yngsta dottern och hunden) till stugan över helgen och jag är ledig både torsdag och fredag. Det känns underbart.

Jag ska ägna hela helgen åt måleriet och se till att göra färdigt allt inför den kommande utställningen.

Måla lister
Obehandlade furulister ska målas med vanlig antikvit snickerifärg. Nu när jag flyttat ner mitt målarrum till biblioteket har jag lite dåligt med plats för sådant arbete, men eftersom resten av familjen inte är hemma kan jag hålla till på matrumsbordet idag. Jag målar ett lager först och väntar med lager två tills ramarna är färdigspikade. 

Köpa färdiga ramar
Jag har några målningar på papper som ska ramas in med glas och passepartout och sådana har jag inte hunnit köpa än så det måste jag göra idag. 

Spika ramar
När färgen på listerna har torkat är det dags att såga, spika, spackla och måla igen. Och fixa upphängningsanordning på baksidan. Bäst att kontrollera om jag har allt som behövs innan jag åker och handlar ramar. Det kommer att behövas ståltråd, häftklamrar, spackel, snickerifärg, sandpapper och små spikar. 

Sätta titlar och priser
Nästan alla färdiga målningar har en titel, men inte alla, så lite funderande har jag kvar. Priser är lättare att sätta för där har jag en färdig mall att räkna efter.

Fotografera alla målningar
Det här momentet är alltid svårt att hinna med. Det kräver också att vädret är okej eftersom jag tar alla bilder utomhus för att få tillräckligt med ljus, men någon gång under helgen borde det fungera.

Måla
Eftersom jag alltid är ute i sista sekunden så hoppas jag också att jag hinner måla lite mer. Det känns som om det saknas några målningar. 

Det kanske är bäst att sätta igång om jag ska hinna...

Måla på flera dukar samtidigt - sista steget

Jag började med sex dukar och nu har jag färdigställt fyra. Det får räcka. Jag är nöjd med alla jag har gjort och tycker att de bildar en fin helhet, men jag lockas inte av att fortsätta med samma tema. Egentligen förvånar det mig att jag lyckades göra fyra stycken. I vanliga fall tröttnar jag efter den första.

Det fjärde lagret färg kanske inte syns så mycket, det handlar mest om små detaljer. Som att de har fått skor på fötterna. De bara fötterna stal uppmärksamheten från det jag tycker är viktigt - relationen mellan de två figurerna. Jag har också ljusat upp en tröja, rätat ut en rygg, ändrat formen på något ben och gjort horisontlinjen rak på två av bilderna.

För att komma på en titel ställde jag frågan på instagram och fick många bra svar. Det är alltid roligt att höra vad andra människor ser i mina bilder. Ibland är det något helt annat än det jag ser. De förslag  på titlar som passade mina tankar bäst handlade om just relationen mellan kropparna: Oss emellan, Mellan oss och Vänner emellan, och till slut valde jag att kalla dem Mellanrum I-IV. Jag tycker om att fundera på vad som finns i mellanrummet mellan människor. Alla tankar, känslor, erfarenheter, förhoppningar och förutfattade meningar som påverkar hur vi möter varandra. Eller inte gör det.

Jag undrar vad de där prickarna representerar i de här målningarna.